Syster stor

Syster stor

Kajsas blogg

som handlar om mina vetenskapliga och ovetenskapliga studier om studier, kläder, livet, universum och allting.

Sommartider!

Ett med naturenPosted by systerstor Mon, June 09, 2014 20:19:37
Bebitz, pappan och jag gick ut vid niotiden i morse.
Sedan dess har vi:
Gått till parken och gungat.
Jag har haft möte medan pappan och bebitz fikade hos kompisar. (Eller tvärt om.)
Sovit i vagnen.
Mötts igen och ätit lunch på uteservering.
Testat bassängen i Tranebergs IP.
Hängt på en filt vid sandlådan bakom huset. I många timmar. Lekt med de andra barnen. Njutit av varm, ljus kväll utomhus.
Vid sjutiden gick vi in igen, och då plockade jag Bebitz första fästing. Äckliga åttabenade otäckingar ska inte kalasa på min unge!
En ljuvlig start på sommaren. Snart börjar ledigheten på riktigt!

Marskatter

Ett med naturenPosted by systerstor Sat, March 22, 2014 21:29:00
Bebitz fyllde ett för några veckor sedan. Han är ingen bäbis längre, men jag har inte kommit på något nytt nick som är lika bra.
Bebitz pappa är också född i mars, liksom två av farbröderna och ena kusinens mamma. Därför samlades vi idag till en stor, gemensam födelsedagslunch. Och en stor tårta med allas namn.
Mycket gott, mycket trevligt.
De tre kusinerna lyckades hitta ett sätt att samexistera utan att kliva in i varandras revir. De är rätt olika gamla, men alla under 5 år. De lyckades till och med leka med samma saker.
Det är roligt med storfamilj. Och det är skönt att komma hem igen.

Bebitz fick inte smaka tårtan, men på sin födelsedag fick han en hel semla själv, som han slök och masserade tills det bara återstod en liten slemmig degklump. Ja, jag ger honom socker. Fy mig. Och?

Att bygga immunförsvar

Ett med naturenPosted by systerstor Thu, January 30, 2014 22:07:13
När jag var liten fanns det en bok om en kung som tyckte så mycket om folket i sitt rike. Han ville att alla skulle ha det som han samtidigt, så han kopplade ihop alla lampor i hela landet. När han gick och lade sig på kvällen släcktes lampan hemma hos alla andra också. Sedan följde en massa bilder på ledsna personer som höll på med olika roliga aktiviteter när det plötsligt blev helt mörkt.

Jag tror att det var någon sorts metafor för att kommunism är ondska?

I alla fall, så är det hemma hos oss just nu, fast tvärt om. Om inte Bebitz kan sova så får ingen göra det. Och eftersom han testar den nya aktiviteten 39° feber är vi alla rätt trötta. Han kan inte sova, men han orkar ingenting annat. Det är ett litet under att han inte gnäller. Nu har han fått alvedon och somnat i vagnen, jag hoppas han kan få vila ett par timmar så att han blir frisk. Själv ligger jag och försöker att inte oroa mig för det faktum att jag ska jobba klockan 8 i morgon bitti, och behöver vara på topp tills dess.

En vän, som var här idag, önskade oss alla akut narkolepsi. Det är inte utan att jag önskar honom rätt.

Höstmys

Ett med naturenPosted by systerstor Sun, September 22, 2013 21:19:34
Efter en rejäl arbetshelg, i en dammig, renoveringskaotisk lägenhet, är det kanske extra gott med het grönsakssoppa och ostkaka. Tack älskling smiley

Längtan till landet

Ett med naturenPosted by systerstor Mon, September 16, 2013 21:51:03
Vi flyr stambytet och har flyttat ut till landet några dagar. Här finns lugn och ro, toalett och dusch bastu och diskmaskin. Sommargästerna är i stan och jobbar. De bofasta gör just inte mycket väsen av sig. Det ska regna hela veckan så kanske hittar vi lite svamp.
Bebitz tycker: att det är skönt att sova i vagnen, att morfar är nästan lika bra som pappan, att det stänker underbart när han plaskar med benen och badar i diskhon, men blir frustrerad när gåstolen ideligen fastnar mot det ojämna brädgolvet.
Jag tycker: att det är gött att basta, att det är jättetråkigt att pappan måste vara i stan och jobba, att mat är gott och att det var bra att jag tog med så mycket bebisrekvisita. Livet är mycket lättare att leva med amningskudde, snabbgröt och barnstol. Och vatten förstås, ovärderligt!
Det är mysigt att sova med Bebitz också. Ska bli mycket spännande att se om han går med på att sova i spjälsängen när vi kommer hem igen.

Att äta eller inte äta.

Ett med naturenPosted by systerstor Mon, September 09, 2013 21:54:11
Jag tillhör den där sista lilla procenten tjejer. Vi som inte tänker på mat. Jag har aldrig gått på diet, så jag vet inte skillnaden på Atkins och LCHF, 5:2, stenålders eller flygvärdinne. I don't know and I don't care. Jag har aldrig dåligt samvete för att jag har ätit, jag räknar inte kalorier, jag tänker inte på hur mat påverkar min vikt eller resten av min kropp. Jag äter vad jag vill, när jag vill, hur mycket jag vill.

Jag är inte ens så intresserad av mat. Jag tittar på kock-TV typ flera timmar om dagen, men jag lagar nästan aldrig någonting. Jag föredrar en bra teaterföreställning eller en god drink framför ett lyxigt restaurangbesök. Jag tränar, lite, ibland. Inte för att hålla vikten, utan kondition och core för att orka bära och röra mig samt undvika förslitningsskador.

Jag gillade att graviditeten var en tid när en kvinna får vara hur tjock som helst, och ändå vara vacker. Sedan råkade jag köpa glansiga gravid-tidningar och upptäcka att vikthetsen gäller under graviditeten i lika hög grad som före och efter. Det suger, men det är egentligen en annan diskussion.

Alltså, jag bryr mig ju ändå om vad jag stoppar i mig. Jag gillar till exempel inte alla smaker eller konsistenser. Jag vill inte heller äta kött, till giftgränsen besprutade grödor eller konstiga kemikalier (som kanske börjar med E), och jag vill inte handla från multinationella jätteföretag med tvivelaktig moral. Men jag bryter mot alla dessa "regler" då och då. Till exempel vet jag att vindruvor är besprutade bortom rimlighetens gräns, men jag dricker ändå vin som inte är ekologiskt, och ibland russin.

Nu har jag plötsligt blivit mikroskopiskt noga med mat. Inte min egen, men det sonen ska äta! Den ska vara ekologisk och hemlagad, befriad från tillsatser, okryddad... Jag blir tokig på mig själv! Jag är osäker på allt, vad och hur ofta han ska äta, hur det ska lagas, om han blir mätt? Det var så mycket lättare när han helammade. BVC har i alla fall intygat att han inte svälter.

Vad Bebitz tycker? Förutom den smakbefriade, omoraliska äppelgröten vill han bara äta det som jag äter.

Nytt inlägg!!

Ett med naturenPosted by systerstor Thu, October 14, 2010 15:22:13
Alltså, det här med blogg kanske inte är min grej ändå? JAg vet ju inte ens om jag har några läsare.

I alla fall har jag varit utan jobb i typ sex veckor, efter det att jag lämnade in min uppsats. Det är skittråkigt att inte jobba!! Idag var jag på arbetsintervju för en halvtidstjänst i Vällingby, ett kortvick fram till jul. När jag tuffade fram på gröna linjen västerut tänkte jag "det här är min nya linje, och jag hittar ingenstans!" och det pirrade i magen lite. Jag har alltid tänkt flytta tillbaks till Skarpnäck, eller Enskede, eller kanske Mälarhöjden. Trygga, fina, hemvana söderförorter. Men så råkade vi hitta en lägenhet i Bromma, som vi ska flytta till efter jul. Oh, fantastiska lägenhet! Jag har inte råkat hamna där, jag har valt. Vuxenpoäng är att _välja_ var man ska bo, snarare än att bo där man hamnar (som jag har gjort hittills). Jag vet ingenting om västerort, men det ser i alla fall fint ut från tunnelbanan.

Intervjun gick också bra.

Butler

Ett med naturenPosted by systerstor Wed, August 18, 2010 09:20:20
En månad kvar till valdagen och partierna valfläskar. (S) föreslog härom dagen att införa olika hushållsnära tjänster, fast i tunnelbanan, till exempel tvättservice. Det där har fått ganska mycket uppmärksamhet, speciellt förslaget om en butler, som ska uträtta mindre ärenden.

Butler?

I DNs förstadel finns idag en notis och bild på två gossar i Moderata ungdomsförbundet när de står i Slussens t-baneuppgång i frack och med silverbricka. De vill ha kvar RUT-avdraget istället.

I kulturdelen, på Namn och Nytt, läser jag notisen om vad ordet butler egentligen betyder. Det kommer från franskans bouteillier, dvs den som har hand om flaskorna. Och det finns ju redan i tunnelbanan! Faktiskt finns det ganska gott om människor som går runt och samlar in pantflaskor och aluminiumburkar som vi andra är för lata för att panta själva. De finns även på Södertörns högskola, på Karolinska sjukhuset och säkert andra offentliga byggnader också. Kanske får de ihop någon hundring om dagen, jag vet inte.

Men jag vet att jag hellre lämnar min urdruckna ramlösa-flaska i tunnelbanan än att jag pantar den själv och trycker på välgörenhetsknappen. Då vet jag nämligen att hela kronan går till någon som behöver den.

Next »